Undervisning och sambedömning i förskola [Elektronisk resurs] Förskollärares och chefers skriftliga beskrivningar år 2016

• I rapporten beskrivs en inledande del av ett projekt som bedrivs inom ramen för forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Undervisning i förskolan”. Rapporten belyser förskollärares och chefers skriftliga beskrivningar i frågor om undervisning och sambedömning som besvarades i anslutning till programstarten år 2016. Det föreligger stora behov av att klargöra hur undervisning kan bedrivas i förskola och det har framträtt betydande olikheter i hur förskolor arbetar med det pedagogiska uppdraget (Skolinspektionen, 2016a, 2016b, 2017a, 2017b). Tidigare forskning har varit mer inriktad mot lärande än undervisning i förskola (Vallberg Roth, 2017b). Därigenom framträder något av en ”lärifierad didaktik” (jfr Biesta, 2017). Forskningsprojektet syftar till att, i samverkan mellan verksamma förskollärare, förskolechefer, förvaltningsrepresentanter och forskare, vidareutveckla kunskap om vad som kan känneteckna undervisning och sambedömning med dess relation till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i cirka 130 förskolor och/eller avdelningar belägna i tio kommuner i Sverige, mellan 2016 och 2018. Vidare syftar projektet specifikt till att utpröva begreppet "flerstämmig undervisning och sambedömning". Enligt Arfwedsson (1998) finns det ”faktiskt ingen teori som kan innesluta den totala undervisningssituationen” (s. 131). I projektet knyter vi an till skiftande teoretiska ingångar. Övergripande relateras till Kansanens (1993) tre didaktiska nivåer: aktionsnivå, teoretisk nivå och metateoretisk nivå. Vi utprövar begreppet ”Flerstämmig undervisning och sambedömning” i relation till Kansanens didaktiska nivåer. Med flerstämmig avses flera röster i många stämmor, vilket kan översättas till flera infallsvinklar och variation av närmanden. Dysthe, (1993) lanserade ”det flerstämmiga klassrummet”, med inspiration från Bakhtin med framträdande sociolingvistisk och sociokulturell grund. Begreppet flerstämmig undervisning och sambedömning kan inspireras av Dysthe samtidigt som ett mer expansivt närmande kan utprövas som avser att inrymma flera vetenskapliga grunder, såväl teoretiskt som metateoretiskt. Materialet för delrapporten generades, som nämnts, inför starten av projektet år 2016. Relativt öppna frågor skickades via e-post till 243 medverkande och 222 besvarade dokumentet (svarsfrekvens 91%). Sammantaget omfattar materialet cirka 53 380 ord. Frågorna var formulerade enligt följande: 1. Vad kan känneteckna undervisning i förskola? 2. Vad kan känneteckna undervisning i • musik • matematik • språk-kommunikation/flerspråkighet 3. Vad kan känneteckna en undervisande förskollärare? 4. Vad kan känneteckna en organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning i förskolor? 5. Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola? Didaktiskt orienterad textanalys med kvantitativa inslag har genomförts utifrån omväxlande empirinära och teorinära tolkningsled. Analysen kan beskrivas som abduktiv – en process där empiri och teori omtolkats i ljuset av varandra. ”Sammandrag från resultatet” Exempel på genomgripande ord och spår som är utmärkande och högfrekventa i materialet för alla delfrågorna har följande fokus: • Barncentrering – Barns intresse, följa barnen • Lärande • Vid och vag undervisning • Mer pedagog än förskollärare − Inkluderande personalbegrepp – ”vi-pedagoger” • Tid, tydliga ledare och lärande organisationer − ”Tid för att göra sitt arbete.” • Vaga spår av explicit vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet − Begreppsparet vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är ännu inte förankrat i någon större utsträckning i materialet. − Teoretiska spår är mer inriktade på lärande än undervisning I analysen använder vi termen "spår" istället för exempelvis "kategorier". Spår är en term som analytiskt kan vara förenlig med olika grunder och infallsvinklar som rör sig mellan kvalitativa och postkvalitativa närmanden och sätt att förhålla sig till och bearbeta data. Utmärkande och högfrekventa spår för respektive fråga: ”Vad kan känneteckna undervisning i förskola?” I den första frågan finns spår av avståndstagande från begreppet undervisning av typen ”I förskolan använder vi oss inte av begreppet undervisning”. Spår av en ”vid och vag undervisning” framträder också, exempelvis i termer av att undervisning är ”allt som sker under dagen på förskolan”, eller ”Allt lärande kan kännetecknas som undervisning”. Vidare framträder ett högfrekvent spår av barncentrerad undervisning som ”utgår från barnens intressen”. ”Vad kan känneteckna undervisning i musik?” Kännetecknande för musik är de hantverksmässiga momenten, att sjunga, spela instrument och dansa, vilket kan ske både spontant och planerat. Det finns spår av en utforskande och prövande hållning och att musik ska handla om uttryck och upplevelse. Vid planering och genomförande lyfts förskollärarens kunnande samt barnens intresse fram. Kännetecken för undervisning i musik handlar också om glädje och samhörighet. ”Vad kan känneteckna undervisning i matematik?” Undervisning i matematik i förskola utmärks av att barns matematiserande ofta görs i samspel och interaktion med förskollärare och andra barn utifrån barnens intresse och pågående aktivitet. Utformandet av miljöer och tillgång till material är viktigt i sammanhanget. Matematik förklaras med att ”allt är matematik”, undervisning i matematik kan ske både i lek och i rutinsituationer. Att räkna är framträdande men språket är också viktigt i matematik-undervisningen och många uttrycker att det är viktigt att ge barnen ”rätt” ord för matematiska begrepp. ”Vad kan känneteckna undervisning i språk, kommunikation och flerspråkighet?” Kännetecknande för språk, kommunikation och flerspråkighet är att barnen står i centrum för undervisningen. Denna barncentrering fokuserar barn som grupp snarare än barn som individer. Ett annat kännetecken är att undervisningen beskrivs både som gränslös och avgränsad. Undervisning i språk, kommunikation och flerspråkighet sägs ske hela tiden, spontant, men medvetet, i alla sammanhang och situationer men även genom planerade aktiviteter, projekt eller teman. Muntlig kommunikation dominerar i undervisningen. ”Vad kan känneteckna en undervisande förskollärare?” En undervisande förskollärare kännetecknas av att vara lyhörd och närvarande, medveten och medforskande. Hen innehar kunskap och planerar, reflekterar och lyssnar in barnen. Kunskapen understryks mer av cheferna, som också hänvisar mer till styrdokument och forskning. Förskollärarna framhåller återkommande att det är barns intresse och barns behov som är utgångspunkterna för den undervisande förskolläraren. ”Vad kan känneteckna en organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning i förskolor?” En organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning kännetecknas framför allt av tydlighet. Detta är både förskollärare och chefer helt överens om. Cheferna framhåller vikten av tydliga mål, kompetens och kvalitetsarbete, medan förskollärarna också betonar att ha tid. Tid för reflektion, planering, genomförande, uppföljning och kompetensutveckling. En tydligare förskollärarroll betonas av cheferna, medan förskollärarna framhåller vikten av stöd och legitimitet för utveckling av förskollärares uppdrag och ansvar. Vikten av behörig personal och av att anställa förskollärare framhålls av båda grupperna. ”Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola?” I den avslutande frågan finns spår av avståndstagande från bedömning av typen ”I förskolan gör vi inga bedömningar”. Högfrekventa spår av pedagogisk dokumentation och verksamhetsinriktad bedömning framträder också, exempelvis i uttryck som ”Att se barns lärande och utveckling kräver dokumentation och att ge dokumentationen tillbaka till barnet gör dokumentationen pedagogisk” och ”Bedömning ska alltid vara av verksamheten”. Vidare framträder spår av sambedömning på mikro¬- och institutionsnivå i termer av att ” Sambedömning kännetecknas av att förskollärare diskuterar tillsammans och tar fram gemensamma kriterier för bedömning i syfte att skapa likvärdighet på förskolan”. ”Samlad analys – genomgripande spår i relation till didaktiska nivåer” I förhållande till Kansanens (1993) tre didaktiska nivåer kan vi uttolka tydligare och mer flerstämmiga spår på en praktiknära aktionsnivå än spår som explicit kan hänföras till teoretisk eller metateoretisk nivå. De (meta)teoretiska spåren är vaga och lågfrekventa i hela materialet. Vaga spår kan också framträda på aktionsnivå när exempelvis undervisning påstås vara ”allt som sker under dagen på förskolan”. Sammantaget kan analysen i förhållande till syfte och frågor sammanfogas och prövas i en kommunicerbar helhet genom begreppet ”vagt flerstämmig undervisning och sambedömning”. I förhållande till Kansanens didaktiska nivåer avser ”vagt flerstämmig undervisning och sambedömning” spår i materialet som dels indikerar flerstämmighet, dels vaghet och otydlighet på de didaktiska nivåerna. ”Analysreflektion” I rapporten görs inga anspråk på att vara heltäckande med fullständig förteckning över teoretiska och metateoretiska riktningar. Det kan snarare ses som en skissartad diskussion av vissa tendenser gällande undervisning och sambedömning baserad på (meta)teoretisk variation som uttolkats i materialet. Vidare har förskollärare och chefer sannolikt tankar om undervisning som inte utfallit i ord i materialet. Förskollärare och chefer kan exempelvis vara teoretiskt informerade även om de inte explicit refererar till teorier 

Ämnesord

Social Sciences  (ssif)

Samhällsvetenskap  (ssif)

Genre

government publication  (marcgt)

Indexterm och SAB-rubrik

Didaktik

förskola

ledarskap

matematik

musik

organisation

sambedömning

språk-kommunikation-flerspråkighet

Sverige

undervisning